Hundar är mera lättpåverkade än många tror!

Det oroar mig att hundägare inte ser sin egen roll i hur deras hund fungerar och reagerar. En händelse som fick mig att höja ett ögonbryn bakom mina mörklagda skidglasögon var när jag körde en ledarhund (ja, det kallas att köra hund när hunden går i sele och vi samarbetar under promenaden) genom Linköping. Jag hörde på avstånd hur en hund stod och skällde. Den fortsatte skälla (på oss, tydligen) medan vi passerade. Hörde en kvinna säga "så han skäller!" och en annan svara "ja, han tycker inte om svarta hundar". Men hundägaren hade inte en tendens att få hunden att sluta skälla!

Om eller när din hund bär sig illa åt, på vilka sätt det än må vara; fråga dig då hur den mår. Är den lugn och trygg? Kan den lita på dig som ledare för att du är konsekvent i dina krav på den och att du skyddar den mot verkliga eller inbillade faror? Får den lagom mycket aktivitet så den inte behöver hitta på egna dumheter eller klia sig överdrivet, till exempel? Har du skapat goda rutiner så den vet vad som är en lugn och trygg tillvaro? Om du svarar jag på alla dessa frågor kan du stolt slå dig för bröstet!

Hundar är ju olika och ställer olika stora krav på sin förare. Ibland är hundens goda uppförande "gratis", ibland får man slita rätt ordentligt för att få till det.

För att ge lite ledtrådar mot att få till lite hyfs på dig hund:

Om den är rädd för saker och kanske morrar eller gör utfall eller har tendens till att ångestbita: Ställ dig först frågan om beteendet har funnits med hela hundens liv eller om det kommit efter någon specifik händelse, kanske. Hanteringen av problemet är i stort sett lika, men en specifik händelse (eller flera) är mycket lättare att bemästra. Först ska du naturligtvis se till att hunden är skyddad från svåra upplevelser. Att barn i närheten verkligen beter sig juste mot hunden och inte slår den i svartsjuka eller tar ut sina aggressioner på andra sätt. Ett ovillkorligt stopp på sådant!

Nästa punkt att checka av är om den blivit sjuk på något sätt. Ett ångestbeteende som dyker upp mer eller mindre plötsligt kan ju bero på det. Kolla med veterinär!

När du sätter upp ett fiktivt staket mot det farliga (alltså hindrar barn eller hundar eller annat som den upplever farliga från att ta kontakt) gör du det genom att också tala om för hunden att detta ska du inte bry dig om. Sätt den med kommando "sitt" eller säg "nej", om det behövs med ett litet knyck i kopplet. Inte segdra, om det inte är alldeles nödvändigt för att du har en envis rottweiler på 60 kilo... När hunden, som vi antar är frisk fysiskt, fått en period med bara skydd mot det som upplevts farligt, kan vi anta att den börjar förstå att den inte måste skydda sig själv utan att den är trygg ändå. Då kan du vara tydlig med att du kräver att den ska bete sig rätt, d v s vara så tydlig som behövs för att just din hund ska säga "ursäkta, jaha, gillar du inte det? Då ska jag omedelbart sluta!" Det vill säga; den sänker svansen, tycker att du är viktigare än det den gjorde bort sig för, vänder sig mot dig, viker bak öronen och blir mindre snarare än blåser upp sig. Då kan du ge den ett par snälla ord, om du är säker på att hundens känsla verkligen ändrats.

Smält detta så länge! Fortsättning följer.

28 Apr 2018

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)